tisdag 3 november 2009


fredag 28 december 2007

Ergo Proxy (Anime)

Det här är ett filosofiskt action drama, med lite comicrelief här och där, den spelar även ganska hårt på klimathoten. Den börjar starkt, men slutet är flummigt på Eva-nivå. Dramat utspelas i en post-apokalyptisk scifi dystopi, känns som om 1984 har mött "Stålgrottorna". I introt ser man en "Proxy", bryta sig ur ett labb, mer om dom sen. Och efter det så vaknar huvudpersonen Vincent och man får se hans morgonrutiner. Det är här storebror tar över och insisterar på att alla ska bli "model citicens" och göra sitt jobb, utropat från övervakningsminareter över staden.

Alla viktiga personer, har minst en "encourage" med sig. Ett slags pc / robbot hybrid, kallad "autorave" som följer med dom, hjälper dom och övervakar dom. Det finns både arbets modeller, sällskaps modeller och soldat/polis modeller. Allt övervakat av hemliga polisen, som inte är så hemlig. Den är väldigt offentlig, och kallas för Byrån helt enkelt.

En av dom som jobbar för dom är Lil Mayar, stadens ledares barnbarn, tydligen gotare och deltids filosof? Även en jävel på att skjuta hagelgevär med en hand. Hon och hennes autorave Iggy håller på att undersöka ett fall som vår huvudperson Vincent är inblandad i.

Då världen här är långt ifrån perfekt, t.ex. så vet alla att det bara är kupolen som gör det möjligt att överleva, pga. alla föroreningar i luften utanför, för det har Byrån sagt. Och det sprids ett virus bland autoraves som heter "cognito". Vissa blir våldsamma, andra får känslor och beter sig mänskligare än dom är programmerade till.

Det är då det senare som Vincent är inblandad med, han är nyinvandrad till kupolen, och jobbar under autorave-kontrollgruppen, det är dom som får ta hand om alla infekterade autoraves, ett växande problem. Lil undersöker för tillfället just då cognito smittan, och någon tidsrymd tidigare så får man se när Vincent nergör ett par smittade autoraves. Så hans dossiär hamnar hos Lil. The plot thickens.

Ett par scener senare får man se en halvcreepy scen när Vincent kollar ett autorave-barn, Pino, efter cognito smitta. Då naturlig reproduktion är kraftigt begränsad inom kupolen används barnmodeller som substitut till riktiga barn, man måste ansöka hos borgmästaren för att få ett riktig barn, något som frun i familjen pratar om, på ett lite halvläskigt Gepetto sätt.
Medans autoraven är deaktiverad snackar ägarinnan, som är fru till chefen över byrån, skit om imigranter, och samma sekund som roboten startas sväljer hon orden så att inte byrån ska avlyssna vad hon säger. Pino har en ganska stor roll i serien, särskilt lite senare då hon blir infekterad, hon står för det mesta av gulligheten och comic-reliefen i serien, men är även målet för en del filosofi.

Nu får man veta att proxyn man fick se fly i början har börjat döda folk i staden. Rådet snackar om att den måste fångas in levande, och att det bara är att "odla" mer människor.
Dom dör ju i vilketfall då och då pga infekterade autorave's och dyligt, så en del svinn får man räkna med, dom är ju lättproducerade.

Lil börjar undersöka dödsfallen, som byrån skyller på autoraves, men när hon hittar bevis som pekar åt ett annat håll så säger helt plötsligt Iggy, att det är bäst att lägga av för att all vidare undersökning i fallet kan bryta mot hennes jobbföreskrifter. Det här börjar hända oftare och oftare, hon accepterade det första gången, men blir segare och segare på att låta det glida undan, och börjar tillslut med egna efterforskningar. När hon kommer hem efter den första Iggy insidenten, får man lite monolog och sen ska hon ta en dush.

Någon har skrivit "awakening" på hennes badrums spegel, hon märker det när hon håller på att klä av sig, 2 hundradelare senare hoppar ett jättemonster med glorifierad "fantomen på operan" mask in genom henens tak, tafsar lite på henne, och sen blir den anfallen av "proxyn" man fått se några gånger under avsnittets lopp. Här svimmar Lil, och det är första avsnittet.

Allt efter som att serien utvecklas blir den mer filosofisk och flummigare, några avsnitt är tom. relativt osammanhängande och jobbiga att se på. Om något så är nog dom första 10-15 avsnitten dom bästa i serien, men hela är dock sevärd. Lite action, lite drama, lite små romantik.

Jag ger den 7/10, ett starkt g, mycket för att den är postapp, och lite orwellish, jag gillar sånt. Den är även snyggt animerad igenom hela serien, kan inte ta ifrån serien att den har stil. Om den inte tappat i slutet, skulle den nog fått en 8-9, men bara för att man får dålig budget eller vilken anledning dom nu har behöver man inte tappa tråden totalt som det känns att dom gör ibland. Sista 3 avsnitten är iaf bra, så man får ett ordentligt slut i alla fall. Defenitivt sebar, men jag kommer nog inte att förboka någon dvdbox åt mig själv.

Utgivare : Genenon Entertainment, 2006
Kategori : Drama, Action, romantik, Komedi

söndag 16 december 2007

Genshiken

Får väl börja med senaste serien man läste klart. Läste nyss ut sista volymen (så vitt vi vet) av Genshiken, en parodi(tragedi?) manga om en grupp nördar i japan.
Man kan väl säga att serien är bättre desto nördigare man är, så jag njöt i fulla drag, lite ledsamt att en såhär underbar serie har tagit slut.

Första volymen börjar med att seriens huvudperson Kenji Sasahara letar efter en högskoleförening att gå med i. Han är skitnervös och klarar pga olika anledningar inte av att gå fram till någon av grupperna som intereserad honom, som manga och anime klubbarna, och kolla vad som gäller. Slutar med att han går till klubben för studier av modern visuell kultur, för att sitta med och kolla vad dom gör.

Utan för dörren möter han en förstaårare som just har gått med, Kosaka Makato. Kosaka är en manga anime och spel nörd, som är helt oslagbar i alla spel, och helt saknar taktkänsla och är ungefär lika empatisk som en stenmur(oftast). Men ser honnom i startsidorna

Väl inne träffar han resten av klubben.
Klubbens ledare som alla bara kallar klubbledaren, som tydligen lett klubben sedan den startades någon gång på 60 talet. .. ...

Madrame Harunobu, klubbens verkställande ledare, då klubbledaren inte gör så mycket faktist ledande längre. Madrame är nog den mest klassiska och militanta nörden i gruppen, lång, smal, enorma runda glasögon, "bowlcut" osv. Han är högljud, och fanatisk i allt han gör. Helt sjukt nervös omkring norms, och har en crush på en av dom andra huvudpersonerna i serierna.

Tanaka Soichiro, klubbens cosplay och modell fantast. Man får inte så mycket mer story om honnom förens senare då fler medlemmar går mer i klubben.

Kugayama "Kugapi" Mitsunori, anime manga nörd som även ritar en massa halvporrig doujinshi . Samma med honnom, får inte så mycket story förens senare. Sitter mest i bakgrunden och komenterar saker, ungefär som Tanaka.

Efter att dom bevisat att han är en av dom, genom att komma på honnom när han letar reda på deras porr stash, så sitter han i klubbrummet när nästa "medlem" kommer in i rummet.

Om man säger att Sasahara är huvudpersonen så är Kasukabe Saki second main, och hon kommer in i serien med en käftsmäll följd av -"Inte ens min pappa har slagit mig mig förut" ifrån offret. Hon är till synes Kosakas flickvän, och är raka motsatsen till medlemmarna i genshiken. Modemedveten, har mål med livet, en "norm". Många roliga kulturkrockar tack vare detta. :)

Det tillkommer ett par personer senare, en cosplay tjej, en jobbig jobbig irriterande kille, och en yaoi fangirl och en "cogal". All good fun.

Det är lite meningslöst att ens försöka sätta betyg på en sån här serie, efter som att den är en parodio serie, så fattar man mer om man är insatt i grejen. Men det är även en relations romcom, och alla kan väl uppskatta en sån om man är på humör för det.

På min lista är den lungt en 9.x / 10, om man inte är insatt, så får den nog endå stabila 7/10. Rekomenderar den starkt! Finns både att läsa online, och utgiven av Delray i väst.

Utgivare : Kodansha, 2002.
Kategori : Komedi, Parodi, Romantik, Drama, Nördar

Intro

Tja, första posten. Kommer blogga om blandat tecknat, allt från marvel till manga, när jag känner för det och har lust. Och möjligen om spel och serier ibland om jag känner för det. Inget om mitt liv i övrigt, för det är tråkigt. :p (trodde jag, för nu känner jag mig så pass emo att jag vill skriva lite 2009nov)